Min första kärlek var Simon.

Det hela gick till såhär:
Jag och min bror var ute och åkte karuseller på K-holms veckan år 2005. Efter vi åkt klart och kommit hem så frågade min syster ifall jag sett någon snygg kille, då hade jag tydligen sett en kille med någon piké med kort, blont och lockigt hår. Då sa hon, aha det kanske var Simon. Efter det så gav hon mig hans msn eftersom dem tydligen kände varandra mer eller mindre. Senare visade det sig även att killen jag hade sett inte var Simon överhuvudtaget, haha. Efter jag lagt till han på msn så började vi skriva lite smått på hösten där. Men på våren 2006 så började vi skriva mer, smsa och ringde någon enstaka gång till varandra. När sommaren kom så träffades vi för första gången på Djulö Alé på skolavslutningen kommer jag ihåg, haha. Jag hade min fula lila cykel då och hade på mig min systers Lyle & scott tröja och en vit kjol, Simon hade någon grön GANT tröja och jeans vad jag kan komma ihåg. Dem hade tydligen slängt ner deras dricka i diket för polisen hade kommit. Varför jag just kommer ihåg sånna detaljer har jag ingen aning om, men ett starkt minne är det i alla fall, kärlek redan då fast ovetandes kanske? Hursomhelst, vi fortsatte att träffas ett par fler gånger under sommaren. Men vid sommarens slut så slutade vi höras vid, vet inte varför riktigt men så blev det i alla fall.

Efter nyår hade varit och jag kommit hem från min Gran Canaria resa, så började vi prata med varandra igen. Dock från vintern till sommarens början var det lite konflikter här och där. Inget jag helst går in på, men när väl sommaren hade börjat så träffades jag, Mikaela, Charlie och Simon rätt så regelbundet. Vi dubbeldejtade med andra ord och vi spenderade större delen av den sommaren i Mikaelas stuga. Allt var relativt bra och man började få känslor, från min sida var det i alla fall så. Dock så kom den dagen, då allting gick åt helvete, då min värld gick i kras, dagen jag faktiskt insåg hur kär jag verkligen var. För när man förlorar någon så inser man verkligen hur mycket man behövde den.

Tror jag faktiskt stannar där, för det som hände sen är inget jag vill gå in på. Men det var i alla fall en jobbig period, men det gjorde mig helt klart starkare som person.
Idag är vi dock vänner vilket känns bra, vi har lämnat det förflutna bakom oss. Simon kommer alltid vara en väldigt speciell person för mig, han är nog en av de personer som faktiskt vet det mesta om mig. Även fast vi inte ses allt för ofta, så vet jag att jag alltid kan lita på honom.

En låt som påminner mig under denna period är I'm yours med Jason Mraz, den är fin!